Jag var vid tidpunkten för dessa händelser – i juni 1986
(jag var då 23 år) – anställd som serviceingenjör på ASEA, och jag hade då
elkraftteknik och ställverk som mina arbetsuppgifter. Resan började med ett
telefonsamtal en fredagsförmiddag. Samtalet kom från min chef, som frågade om
jag, för en kunds räkning, kunde åka på ett uppdrag i Afrika efter helgen.
Jovisst kan jag väl det, var mitt svar, eftersom jag vid den tidpunkten levde
efter principen att aldrig tacka nej till ett jobb. Denna princip har jag i
stort sett behållit, även om det med stigande ålder kan bli rätt stressigt att
klara av alla åtaganden.
Samma eftermiddag besökte jag vår kund för en kort genomgång
av mitt uppdrag. Det visade sig att huvuduppdraget bestod i att besöka ett
sockerbruk i Kenya för att övervaka och hjälpa till vid montaget av en liten
generator, som hade varit på reparation. Jag skulle även besöka ett annat
sockerbruk i Etiopien – det låg ju ändå på vägen till Kenya – för att undersöka
ett ställverk där man hade rapporterat att en brytare lät konstigt. Dessutom
hade man problem med att en del av utrustningen blev för varm, vilket tydde på
att den var underdimensionerad. Uppdragsbeskrivningen var något luddig, så vad
jag egentligen skulle göra, mer än att titta och bedöma, fick jag nog aldrig
riktigt klart för mig.
Eftersom detta skulle bli mitt första utlandsuppdrag, så var
jag väldigt osäker på om jag skulle klara av det, men jag fick all upptänklig
hjälp och en massa tips och råd. Jag fick t.o.m. hjälp med att fixa till de
vaccinationer som skulle behövas. Det visade sig dock att en av
vaccinationerna, den mot Japansk hjärnhinneinflammation, egentligen bestod av
två sprutor. Dessa skulle tas med 14 dagars mellanrum för att göra någon nytta,
men företagsläkaren övertygade mig om att det räckte med ett par stämplar i
vaccinationskortet. Någon större risk att bli smittad av detta fanns inte, utan
den största risken var att inte få komma in i landet om inte de rätta
stämplarna fanns på plats. Förutom några sprutor för stelkramp mm, givetvis med
tillhörande stämplar, så fick jag även två olika typer av malariaprofylax samt
ett mycket fint reseapotek med diverse medikamenter.
Vad behöver man för utrustning med sig när man ska ut i
Afrikas djungel för att reparera ställverk och koppla in generatorer. Vad
behöver man överhuvudtaget för att klara sig i Afrika? Förutom de vanligaste
handverktygen och några instrument, så plockade jag fram min allra finaste
fällkniv. Det var en kniv hade jag fått efter att ha tjänstgjort som FN-soldat
på Cypern, och den hade därför lite speciellt värde för mig. Det visade sig
senare att denna kniv kom att spela ett litet spratt med mig, och jag är
fortfarande osäker på vad som egentligen hände.
Fortsättning...
