Det var ganska stor skillnad på dessa ställen. Hikkaduwa var ett ganska vilt ställe med många ”backpackers” och övervintrade hippies. Negombo däremot var en ganska välordnad turistort med allt som hör till. Där fanns ett par stora hotell med swimmingpoolar, bullrande tyskar, blåhåriga amerikanska tanter, fotograferande japaner och påträngande försäljare.

Vid ett tillfälle var jag i Negombo tillsammans med en generatormontör och hans fru. De hade blivit tillfrågade av en försäljare om de ville åka på en utflykt uppför floden för att besöka en ”arrac factory”. De hade bestämt att de skulle åka på denna tur, och frågade om jag ville följa med. Det lät lite skumt, men en arrakfabrik kunde vara kul att se.

Turen gick med en liten öppen plastbåt med utombordare. Floden vi åkte på flöt stillsamt fram mellan den täta djungeln. I floden simmade meterlånga varaner. Floden flöt ett par km parallellt med kusten och på några ställen hade havet brutit igenom näset. Ungefär där floden vek av inåt landet stannade vi. Vi var då mitt ute i skogen och några fabrikslokaler såg vi inte till, och inte heller några spår av någon arraktillverkning. Hade vi blivit lurade ändå? Här gällde det nog att vara på alerten för att inte bli skinnat på alla ägodelar. 

Vi mötes av en man klädd i en traditionell sarong. Han visade oss fram till en samling hus och bjöd oss sitta ner vi ett bord. Där fanns 2 eller 3 mindre byggnader som såg ut som vanliga bostadshus. Höns och grisar sprang omkring fritt, och i en liten inhägnad stod två tuppar. Vår guide förklarade att det var stridstuppar och att de var värda lika mycket som en fullvuxen gris. Vi blev tillfrågade om vi ville ha något att dricka och det dukades fram några glas, ett par flaskor Coca-Cola samt en flaska utan etikett med ett svagt gulaktigt innehåll. Vi slog upp och det vi hade fått smakade ungefär som en vanlig rom och cola. I vanlig ordning var man mycket noggrann med att ta tillvara de tomma Coca-Colaflaskorna. Detta gjorde man överallt, och det var i stort sett omöjligt att få tag i en flaska Coca-Cola eller öl utan att antingen ha med sig en tomflaska, eller att dricka upp innehållet och direkt återlämna tomflaskan. Orsaken till detta var att en motståndsgrupp några veckor tidigare hade placerat en bomb på en bryggarbil. Något med bombens utlösningsmekanism hade förmodligen gått snett och bomben hade inte briserat förrän bilen hade kommit in på bryggerigården, varpå alla tomglas som fanns att tillgå på hela ön hade blivit krossade.

Det var nu dags att få en rundtur. Först blev vi visade till en samling palmer. Mellan palmerna hade man knutit grova rep. Palmfrukterna hade en ganska långsmal form, och i änden på varje frukt satt en liten lerkruka. Vår guide förklarade att man ur dessa palmer fick den saft som var grunden till arraken. För att utvinna saften så skalade man av den nedre änden på frukterna och en liten lerkruka träddes på så att saften långsamt kunde droppa ner i krukan. När man tömde krukan klättrade man upp i en palm, tömde kruka för kruka och gick på repen till nästa palm. Meningen med repen var alltså att man skulle slippa klättra upp i varje palm. Saven blandades sedan med ananas, banan eller vad som fanns att tillgå, och ställdes sedan för att jäsa i några dagar. Någon jäst eller andra tillsatser för att få igång jäsprocessen behövdes inte, palmsaften hade den egenskapen att den jäste av sig själv och omvandlades till en alkoholhaltig dryck.

Nu skulle vi få se själva fabriken, och vi började gå tillbaka till floden. När vi kom till floden sa guiden att ”här är den”. Vi tittade oss förvirrat omkring, men det enda som fanns var en stor järngryta. Grytan var av den modell som kannibaler brukar använda i skämtteckningar. Den var ca en halv meter i diameter och ungefär lika hög. Den hade ett lock som såg ut att vara gjord av bränd lera. Från locket stack det ut en liten pip. Guiden förklarade att man hällde i den jästa saften, satte fyr under grytan, och när det började koka så öste man vatten över locket. Locket var så utformat att det som kondenserades på insidan rann ut ur pipen. Deras fabrik var alltså en destilleringsapparat.