”Vi har inte råd med invandringen” brukar det heta i debatten

Argumentet kommer speciellt från SD och deras anhängare. Men även andra politiska grupperingar, framförallt från den högra flanken av det politiska landskapet, för fram detta argument som en sanning. Jag undrar då genast – vilka är vi och vad är det vi inte har råd med? Men det jag framförallt undrar över är om detta verkligen är sant? Har vi verkligen inte råd med en växande befolkning? När jag gick i skolan för många år sedan, fick jag lära mig att det bodde 8 miljoner invånare i Sverige. Jag tror den siffran nu börjar närma sig 10 miljoner. Det här kan ju bara sluta i en total kollaps av ekonomin – 2 miljoner fler som ska försörjas? Hur hänger egentligen det här ihop?

Jag har en liten teori som jag tror är svaret på min fråga, och som jag skulle vilja föra fram. Den utgår från en hypotes om att ’majoriteten av alla människor inte går med förlust under sin levnad’. Med detta menar jag att de inte orsakar samhället högre kostnader än intäkter. Om denna teori INTE skulle stämma, borde vi ju genom historien sett betydligt fler samhällen som gått i ekonomisk bankrutt. Dessa kraschade samhällen är lyckligvis lätträknade och beror som regel på helt andra orsaker än att samhället haft för många och för kostsamma invånare. Nu kanske någon protesterar och pekar på den senaste krisen i Grekland, men jag tror orsaken till denna står att finna någon annanstans, än att det bor för många och för kostsamma invånare i Grekland. Kraschade samhällen finner vi också t ex på Påskön, det forna Inka-riket. Även Romarriket, Det Tredje Riket, Sovjetunionen kanske kan räknas till kategori misslyckade samhällen som gått under. Men de samhällen som gått under är som sagt lätträknade och orsaken till deras undergång hittar vi snarare i bristande ledarskap, brister i de rådande politiska ideologierna, fanatiska religiösa föreställningar osv, än i att invandringen eller populationen i övrigt varit för stor.

Undantagen från regeln om att majoriteten av alla människor inte går med förlust under sin levnad skulle t ex kunna vara gravt kriminella personer, krigshetsade diktatorer och kanske en och annan skrupelfri företagsledare. Varken Breivik, Hitler eller den företagsledare som var ansvarig för verksamheten vid Union Carbides fabrik i Bhopal, har nog varit någon större ekonomisk framgång för de samhällen de varit verksamma i. Dessa är ju som tur inte i majoritet och påverkar nog bara min teori i marginalen. Hur mycket vinst eller förlust varje individ faktiskt genererar under sin levnad skulle i och för sig vara intressant att försöka uppskatta, men jag tror det blir svårt. För detta resonemangs skull är det inte heller intressant.

Om min teori stämmer innebär det att de samhällen som kan tillräkna sig många invånare, har allt att vinna ekonomiskt på detta. Jämför t ex Stockolms kommun, med sina drygt 900 000 invånare och med en befolkningsökning på 5,5 %, med Sveriges minsta, Bjurholms kommun, där det bor drygt 2000 personer och har en befolkningsökning på 0,8 %. Skattesatserna, om nu detta är ett bra mått i det här sammanhanget, i dessa kommuner är 30 kr respektive 35 kr. Ett annat klassiskt exempel är att titta på invandringen till USA under 1800-talet och den ekonomiska boom som denna kom att orsaka.

Det kan förvisso ta tid innan investeringen börjar ge resultat. Hörde t ex på radion att genomsnittsåldern för arbetsinträde i Sverige nu ligger på 29,7 år. Samhället måste alltså stå för dessa individers kostnader i nästan 30 år innan de börjar bidra, och detta verkar vi ju inte ha några som helst betänkligheter med. Men även om man inte börjat förvärvsarbeta, bidrar man mer eller mindre till den ekonomiska utvecklingen av samhället.

Slutsatsen av detta blir alltså att argumentet ”Vi har inte råd med invandringen” snarare skulle vara ”Vi har inte råd att avstå från invandringen”. Den stora förlusten kommer inte att drabba oss som tar emot, utan förlusten drabbar de samhällen som inte har förmåga att ta hand om sina medborgare utan, istället stöter bort dem.

 

Den här texten skrev jag ner i mars 2016 troligen föranledd av något uttalande från SD. Nu går Moderaterna ut med samma argument, även om de lyckas dölja sina intentioner på ett mer subtilt sätt.

Det här inlägget postades i Åsikter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.