Bilder från 2021

Publicerat i Fotografering | Kommentarer inaktiverade för Bilder från 2021

Första mjöden – del 2

Idag tog jag ut ett prov för att mäta specifika vikten, dvs för att se hur långt jäsningen kommit. SG är nu 1005, vilket innebär att allt socker i stort sett är slut. Innebär också att mjöden kommer bli ganska torr.

Jag har sedan tidigare planerat att smaksätta med körsbär. I frysen har jag därför 1 liter osötat körsbärssaft som jag kokade tidigare i somras. Frågan är hur mycket jag ska ha i. Normal saft brukar man ju bland i förhållandet 1:7 och jag räknar med att köra samma förhållanden med detta. Eftersom en damejeanne innehåller ca 7 liter mjöd, så blir det nog lagom att tillsätta min liter saft till detta. När jag kokade saften så mätte jag upp SG-värdet som då var 1035. Mjöden bör alltså stå ytterligare en tid, så jästen får en chans att sätta i sig lite av sockret från körsbärssaften också. För säkerhets skull provblandade jag 70 cl mjöd från provet, med 10 cl av körsbärssaften, och min teori om förhållandet 1:7 visar sig vara ganska så ”spot on”.

Nu får mjöden fortsätta jäsa en tid, vet dock inte i dagsläget hur länge.

Publicerat i Mjöd | Lämna en kommentar

Första mjöden

För 14 år sedan skaffade vi våra första bi. Redan då funderade jag på att göra eget mjöd. Det hör väl liksom till när man är biodlare. Åren har gått och visserligen har vi gjort både cider och öl härhemma, där vi använt egen honung, men någon ren mjöd har det aldrig blivit av. Men nu ska det ske.

Jag har i vanlig ordning läst och funderat på hur jag ska göra. Eftersom mjöd egentligen aldrig varit någon favoritdryck saknar jag lite referenser på hur jag tycker det ska smaka. Jag har dock en idé om något med frisk torr smak, gärna smaksatt med någon av trädgårdens bär. Körsbär har vi gott om, och jag har några liter liggande i frysen, som jag gärna vill använda till detta.

Så väldans mycket prylar behövs inte. Allt finns hemma sedan tidigare. Behöver en hink att blanda i, damejeanner att jäsa i samt refraktometer och termometer för att mäta med. Däremot är jag lite osäker på jäst och eventuella andra tillsatser, så här har det blivit att läsa diverse forum och hemsidor. Skickar efter en påse jäst, Lalvin K1-V1116, en påse GoFerm och en påse Fermaid O. De två senaste är olika typer av jästnäring, något som tydligen behövs eftersom musten i stort sett bara består av socker, och jästen behöver lite andra näringsämnen för att göra ett bra jobb.

Precis som med cider kan man knappast prata om recept när det handlar om mjöd, däremot en metod. Ingredienserna är honung, vatten, jäst, jästnäring och eventuell smaksättare. Frågorna man får ställa sig är hur mycket man vill göra, och hur starkt det ska bli. Svaret på dessa frågor avgör primärt mängd vatten och honung och även mängden jäst samt näring. Jag vill ha omkring 10 liter färdig mjöd, och jag vill ha det runt 10 %. Utifrån detta är det bara att börja räkna. Så här har jag räknat:
10 % alkohol och med en restsötma på runt 10 °Oe ger ett OG på 1086
(dvs (0,10×762)+1010=1086)
OG på 1086 och 10 liter vatten ger att jag behöver ca 3 kg honung.

Det ”recept” jag kommer fram till blir alltså så här:
10 liter vatten
3 kg honung
1 påse Lalvin K1-V1116
6 gram Go Ferm

Jästnäringen, Fermaid O, läser jag mig till att den ska tillsättas i omgångar. Totalt 4 gram och jag bestämmer mig för att ta 1/2-del dag 1, 1/4-del dag 2 och 1/4-del dag 3. Om detta är rätt metod är jag dock osäker på eftersom jag hittar lite olika beskrivningar på nätet om detta.

Dag 1

Mäter upp 3 kg honung. Det kan vara en ganska kladdigt affär att hantera honung, men åren som biodlare har lärt mig hur man gör. Blandar detta först med en mindre mängd vatten och fyller sedan på till 10 liter.

OG hamnar på 1082. I min beräkning så har jag nog glömt ta med volymen på honungen, men det är tillräckligt nära.

Jästen ska enligt beskrivningen dehydreras i 50 ml 38-gradigt vatten. Tillsätter även 6 g GoFerm, som är till för att ”skydda jästen under rehydreringen” som det står i beskrivningen. Verkar ju vettigt! Kyler ner jäst-blandningen till ca 20 °C för att den inte ska få en temperaturchock när den hälls i musten.

Delar hela batchen på mina två 10-liters damejeanner, som åker ut i garaget. Det är nog egentligen lite för varmt där, men jästen är specad för att fungera mellan 10 – 35 °C, så det ska nog funka. Temperaturen i garaget är nu straxt över 20 °C.

Fortsättning följer – förhoppningsvis.

Publicerat i Mjöd | Lämna en kommentar

Ett kärnkraftverks tillkomst

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Ponera att du tycker att det skulle vara en bra idé att bygga ett nytt kärnkraftverk. Orsaken till denna ståndpunkt skulle kunna vara att du tycker de är snygga, att du tror det är lösningen på våra kommande miljöproblem, eller någon annan åsikt. Oavsett vad man tycker, så är det intressant att fundera över hur man skulle gå tillväga. Vad behöver göras? Och hur lång tid tar det? Jag satte ihop en enkel lista på 7 punkter. Den inbördes ordningen är inte given och flera aktiviteter skulle kunna löpa parallellt, men alla måste du ta dig igenom innan kraftverket kan börja producera elektricitet.

  • Utse byggherre
  • Hitta mark
  • Ordna finansiering
  • Få tillstånd
  • Utse byggentreprenörer
  • Välja teknik
  • Bygga verket

Utse byggherre

Byggherren är den som kommer stå för alla tillstånd, bygglov och finansiering. Behöver inte nödvändigtvis vara den som i slutändan kommer driva verket, men när man så småningom kommer till tillståndsprocessen är det att föredra att byggherren även är den som fortsatt ska driva verket. Det här är ju ett ganska stort åtagande, så var hittar vi en organisation stor nog att kunna åta sig denna uppgift. – Det kan väl staten göra, tänker du. Men staten har avreglerat all energiproduktion sedan 1996. Det enda statliga myndighetsuppdraget som idag finns kvar är att Svenska Kraftnät har i uppdrag att reglera frekvensen i nätet (vilket man gör genom att se till att det är balans i kraftnätet, så att det produceras lika mycket el som det konsumeras).

Återstår att hitta en fristående organisation som kan fixa byggherreuppdraget. Jag kommer i skrivande stund inte på någon, i Sverige existerande, som skulle kunna tänkas fixa detta. Kanske dags att tänka utanför boxen. Amazon är ju på hugget i det mesta, så Jeff Bezos kanske är den man ska ringa.

Tidsåtgång: 2-5 år

Hitta mark

Denna uppgift är kanske den enklaste. Vi har idag etablerade kärnkraftverks-siter på 4 platser i Sverige; Forsmark, Simpevarp, Ringhals och Barsebäck. Det är bara att kontakta respektive kommuns bygglovskontor och skicka in en bygglovsanmälan – skulle jag tro. Det kommer nog ta en stund innan man får svar. Till bygglovshandlingarna bifogar man sedvanliga handlingar. Förmodligen behövs ett miljötillstånd från kommunen också, men det kan nog en handläggare på respektive kommun enkelt svara på.

Väljer man en annan placering än de befintliga måste man även lägga på ett antal år i sin planering för byggandet av kringliggande infrastruktur (vägar, hamnar, bostäder osv), men framförallt för byggandet av de elledningar som kommer behövas.

Tidsåtgång: 5-15 år

Ordna finansiering

Vad kostar det att bygga ett kärnkraftverk, och hur lång tid tar det. För att få någon slags uppfattning om detta kan man titta på det verk som håller på att byggas i Finland, Olkiluoto 3. Enligt den uppgift jag snabbt kunde hitta så är den beräknade kostnaden 8,5 miljader euro (källa: Finska Yle). Bygget påbörjades 2005 och efter ett antal förseningar, något som man nog får räkna med i sådana här gigantiska projekt, räknar man nu med att kunna komma i drift under 2021. Byggtid 16 år alltså.

Motsvarande siffror för det franska bygget Flamanville 3 är 12,4 miljarder euro samt en byggtid på 15 år (minst, eftersom bygget inte är klart).

Jag är inte ekonom, men dessa siffror säger säkert en del om att det krävs väldigt starka finansiärer bakom ett sådan här projekt. Återigen säger nog någon att det får väl staten fixa. Men vi har ju under (förhoppningsvis) ordnade politiska former beslutat att i Sverige ska staten inte lägga sig i och äga någon energiproduktion, det ska marknaden själv fixa. Därför kan inte heller staten stå som finansiär för detta projekt.

Tidsåtgång: 2-5 år

Få tillstånd

Vad behöver man för tillstånd för att få bygga och driva ett kärnkraftverk? Det finns givetvis en rad lagar, förordningar och tillstånd men det tyngsta, förutom miljötillstånd, är tillståndet från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Om jag förstått tillvägagångssättet rätt så gör egentligen inte SSM några besiktningar. Man tittar på de dokument som beskriver verket konstruktion och dess funktioner, men framförallt tittar man på organisationen som ska ansvara för den kärntekniska verksamheten. Här gäller det att göra rätt, och verkligen uppfylla SSMs föreskrifter till punkt och pricka. Och det spelar ingen roll vilka fantastiska innovativa lösningar man hittar på, kärnkraftverk ska bygga på robust och beprövad teknik. När man väl lyckats tas sig igenom detta nålsöga återstår att få starttillstånd från riksdagen.

Tidsåtgång: 5-10 år

Utse byggentreprenörer

Vem ska bygga verket? Vilka kan idag bygga ett kärnkraftverk? De som en gång i tiden byggde huvuddelen av våra svenska verk, dvs ASEA, har idag inte kvar mycket av den verksamhet som krävs för denna typ av verksamhet. Tyska Siemens kanske har lärt sig så mycket av sina misstag i Olkiluoto 3 att man kanske skulle klara av det, frågan är om man är villig att ta sig an ytterligare ett sådan här riskprojekt. Kineserna kanske, de verkar ju klara av det.

Egenskaperna som en byggentreprenör behöver besitta är enorma. Inte bara teknik utan även planering, logistik, samordning, projektledning på en nivå som saknar motsvarighet i annan verksamhet, behövs.

Tidsåtgång: 2-5 år

Välja teknik

Här finns en rad olika konstruktioner att välja. Många är gamla och beprövade, andra finns bara som idéer. Beprövade konstruktioner som t.ex BWR (kokavattenreaktor) eller PWR (tryckvattenreaktor) är de vi har haft i Sverige sedan 70-talet. Dessa brukar man benämna som Generation 2. De är förhållandevis säkra men inte speciellt effektiva. Generation 3 kallas de som byggs idag. Olkiluoto 3 är ett exempel. Vad jag kan hitta så finns idag bara två i drift (Taishan 1 och 2), båda kinesiska. Ytterligare ett verk är under uppförande i Frankrike (Flamanville 3). Med andra ord, en ganska osäker lösning.

Generation 4 pratas det ju mycket om. Framförallt förs denna lösning fram i debattartiklar från diverse politiker. Här handlar det inte längre om någon konkret konstruktionslösning, utan Generation 4 handlar om att man satt upp ett antal egenskaper som man önskar att ett modernt kärnkraftverk ska ha. Den främsta egenskapen är att man insett att man måste bygga ett verk som använder bränslet på ett effektivare sätt, eftersom världens uranresurser håller på att ta slut. Väljer man denna tekniska lösning får man alltså räkna med ett antal år, i dagsläget fullständigt omöjligt att förutspå hur många, av grundforskning och utveckling.

Tidsåtgång: 5-50 år

Bygga verket

Ja, nu är alla bitar på plats och det är väl bara att sätta spaden i backen.

Tidsåtgång: 10-15 år

Sammanfattning

Det förs från olika politiska håll fram att kärnkraftverk är lösningen på våra energiproblem och framförallt lösningen på den globala uppvärmningen. Lösningen på problemet med uppvärmningen har vi kanske 30 år på oss att hitta. Tittar man på vilken tid de olika stegen i min beskrivning tar, så ser man ganska snabbt att det är orimligt. Även om man lyckas samordna verksamheten maximalt så tar det mellan 10-30 år innan ett nytt verk står färdigt och kan producera. För att lösa problemet med den globala uppvärmningen måste vi alltså hitta en annan, betydligt snabbare lösning.

Publicerat i Åsikter | Lämna en kommentar

Bilder från 2020

Publicerat i Fotografering | Kommentarer inaktiverade för Bilder från 2020

Cider 2020

Jag har ju skrivit om vår cidertillverkning i flera år nu, så det får väl bli ett inlägg även detta år. Från skörd till färdig produkt tar det, för oss, ca 6 månader. Jag vet att många hävdar att det går att få fram drickbar cider på ett par veckor eller ännu snabbare, men vi kör väl på som vi gjort tidigare år och låter det ta lite tid.

Vi börjar med några ord om årets äppelskörd. Våren var lite knepig vädermässigt och under körsbärsblomningen var det lite för kallt för att våra bin skulle tycka om att vara ute. Under äppelblomningen verkar det dock som att de hade vaknat till ordentligt, för mängden äpplen har det inte varit något fel på, till skillnad från körsbären, där vi knappt hade några körsbär alls på våra träd. Sommaren var också lite knepig, med tidvis ganska ostadigt och kallt väder. Vi fick gott om äpplen, men de var ganska små, och vi får väl se hur vädret har påverkat mustvikten i år. Rönnbärsmalen har också varit flitig i år, men det har mindre betydelse för oss. För att göra cider krävs inga vackra äpplen.

Större delen av årets äppelskörd

Totalt blev det ca 190 kg. Sista tillskottet kom en kompis från biodlarföreningen med. Han ville vara med och se hur vi gör. Det var utlovat lite regn dagen vi planerat in för mustningen, den 26 september, men det uteblev. Mustning är inte direkt någon inomhusaktivitet. Dels behöver man utrymme, dels kan det bitvis blir ganska blaskigt. Vi sköljer alla äpplen, och skär dem i halvor, så att vi inte för med allt för mycket ohyra och rutten frukt. Rönnbärsmalen härjningar påverkar nog inte resultatet – tror jag. Skulle vi kasta all frukt som är angripen av mal skulle det nog inte bli mycket kvar.

Klart för mustning

Efter sköljning krossar vi i vår elektriska kross. Tidigare hade vi en handdriven, men det blev för tungt och dessutom en flaskhals i produktionen. Pressen är densamma, och även om den är handdriven och bitvis tung att hantera, så gör den sitt jobb ganska väl. En hydraulisk fruktpress skulle kanske ge lite bättre utbyte och några liter mer must, men en sådan kostar också en rejäl slant. Så länge vi producerar för eget bruk får nog denna vara kvar.

Fruktpressen

Av dessa 190 kg äpplen fick vi så småningom ut 100 liter must med en mustvikt på 50 Oechslegrader. Det innebär att sockerhalten i år håller en ganska normalt nivå. För jäsningen använder vi 4 st damejeanner á 20 liter styck, som förutom musten fick en påse ciderjäst och lite honung. Som jäst användes i år dels Safcider, dels M02. Tester vi gjort tidigare år med olika jästsorter visar inte på någon större skillnad i smak, men lite diversifiering kan aldrig skada. Skulle det vara något fel på någon jäst så har man ju inte förstört allt arbete.

I år kör vi dessutom en 10 liters damejeanne helt utan tillsatser. Den får klara jäsningen på de ”baskelusker” som finns i musten. Även detta har vi provat tidigare, och då har musten jäst ut dåligt. Vi får väl se hur det går i år. När denna text skrivs, ett dygn efter att jästen åkt i, ser vi ännu ingen aktivitet i jäsrören, men lite vitt skum har börjat bildas, så det kommer säkerligen igång även i år.

Jäsning på gång?
Publicerat i Cider | Kommentarer inaktiverade för Cider 2020

2019

Bästa bilderna från året som gått

Publicerat i Fotografering | Kommentarer inaktiverade för 2019

Cider 2019

Redan i somras stod det klart att det skulle bli en mager äppleskörd i år. Vårens blomning tycker jag var normal, men vi hade väldigt lite pollinerare i träden, trots att våra bin flög flitigt. Förmodligen tog nektarn slut under fjolårets rekordskörd. Lika illa såg det ut i grannskapet och vid våra vanliga plock-ställen. Ett träd hade jag dock spanat in. Det stod på ett område där jag på jobbet höll på att projektera en ny transformatorstation. Trädet skulle sågas ner i samband med att markarbeten och schakt för den nya stationen skulle påbörjas. Detta drog tursamt nog ut på tiden, och vi hann plocka av all frukt. Trädet gav stora fina frukter av en sort som lokalt går under namnet Cloetta Mingon, men det mer korrekta namnet är nog egentligen Särsö. Från detta enda träd fick vi ihop nästan 60 kg frukt. I vår egna trädgård var det i stort sett bara ett träd ett som bar frukt. Ca 10 kg melonäpplen fick vid där. Vi har även två små Cloetta Mingon som gav några enstaka frukter. Totalt ca 70 kg äpplen. Förra året fick vi ihop 300 kg!

I år hade vi, precis som förra året, bjudit i medlemmarna i LHBF till en äppelmustardag, men det blev skralt med anmälningarna. Vi körde dock på själva i stort sett som vanligt – med ett undantag. I år testade vi något som jag länge funderat på – maceration. Maceration är en fransk vin-term som innebär att frukten krossas och får sedan ligga en tid innan den pressas. Syftet är att få ut mer must och mer smak. När det gäller äpplen har jag läst om att den kan ligga allt från någon timme till upp till ett dygn. Får det ligga för länge är risken dock stor att jäsningen kommer igång. Ska man vildjäsa cider så kan detta vara en fördel. Vi räknar med att tillsätta jäst och låta det jäsa under lite mer kontrollerade former, så vi lät det ligga i ca 2 timmar.

Våra 70 kg blev lagom till två pressningar. Pressarkorgen är på 35 liter. Ur dessa 70 kg äpplen utvann vi ca 30 liter must. Lagom för en stor och en liten damejeanne.

Det finns troligen effektivare pressar som ger bättre utbyte, och dravet vi slänger i komposten är fortfarande lite fuktigt. Med om man pressar hårdare så tror jag man även får med en del från kärnorna, som nog kan ge en hel del tanniner.

Nytt för i år är att jag skaffat en refraktometer. Den visar att sockerinnehållet är 1050 vilket är lite sämre än förra året, då vi låg upp mot 1060.

Nu återstår den olidliga väntan på att det ska jäsa klar. Fram mot jul brukar man kunna ta del av resultatet, men bäst är den med ytterligare några månaders lagning.

Publicerat i Cider | Kommentarer inaktiverade för Cider 2019

Surgubbens körsbärsöl

I vintras, på LHBFs vinterölsträff ”Novembermörker” bjöds det bl.a. på ett öl vars like jag nog aldrig tidigare smakat. Det var ett syrat öl – eller vad man nu ska kalla det. Öltypen kallas väl Berliner Weisse och är alltså ett slags mjölksyrat öl, som dessutom hamnade på andra plats i folkets val. Jag fick ett recept – tack för det Roine – och har sedan dess funderat och planerat. Originalreceptet innehöll hallon, men eftersom jag sparat ett par kilo körsbär från sommaren, var min plan att använda dem.

Jag gick länge och funderade men till slut blev det av, och här är mina anteckningar från arbetet.

Lördag 23/2 Dag 1 – Laka malten

Börjar med 6 liter vatten i min lilla ”sylt-gryta”. Kommer köra mäskningen ala Sous-Vide-BIAB, dvs malten i en påse och en sous-vide som håller temperaturen under mäskningen. Temperatur för mäskning får blir 64° C och tiden 60 min, precis som en vanlig mäskning.

Mäter pH och tillsätter 4 ml lactol. Mäter igen och är nu nere på 5,5.

Avslutar med att höja till 76° C i 10 minuter. Lakar slutligen med 4 liter vatten och får ut ca 7,5 liter vört.

Mäter SG och inser att jag missat något i mitt recept, men jag förstår inte riktigt vad. SG är alldeles för lågt. Stannar på 1017. Som tur är råkar jag ha en påse spraymalt hemma. Tillsätter 100 g av den och får då upp SG till 1037.

Kokar vörten 15 minuter.

Justera pH från 5,5 till 4,5 med ytterligare 5 ml Lactol.

Kyler till 40 grader.

Hur mycket Probimage ska man använda? Hittar ett inlägg på SHBFs forum från någon som kört med 3 kapslar till 5 liter. Jag tar 4 st. Har fått tipset att rehydrera, dvs lösa upp pulvret i lite kokat och avsvalnat vatten och det gör jag också.

Sätter plast över grytan och ställer denna i pannrummet. Viktigt är tydligen att det står utan syre. För att ytterligare hålla värmen ställer jag en elradiator bredvid grytan. Från början hade jag tänkt använda sous-viden för att hålla temperaturen, men med tanke på att vörten ska stå syrefritt så överger jag den planen.

Nu ska det stå tills pH är nere på 3,5.

Söndag 24/2 Dag 2 – vänta

Ser inga aktiviteter, vilket jag hade förväntat mig. Ställer en fråga på Hembryggar-gruppen på FB och tydligen är detta helt i sin ordning. Några tecken på att processen är i gång är inte att förvänta sig, utan man får hålla koll på pH-värdet. Temperaturen är ca 25° C. pH ligger straxt under 4,0, så något har definitivt hänt.

Måndag 25/2 Dag 3 – Dags att koka

Att mäta pH med en sticka vars skala sluta på 3,8 och man siktar på 3,5 är kanske inte så smart. Den beställda pH-mätaren är på väg, men i brist på bättre får jag chansa. Värdet ligger i alla fall under 3,8, och smaken skulle jag vilja beskriva som syrlig, men inte sur. Dags att koka, efter 54 h sur-jäsning.

Några gram humle för att öka beskan. Det blir 9 g Columbus. Är det för mycket månne? Får koka i 30 min.

Kyler och tillsätter min ”secret ingredience” när temperaturen når 40° C.

OG pinnade upp till 1058. Späder med 1 l vatten och hamnar på 1050. Detta är ganska mycket högre än vad typdefinitionen anger för Berliner weisse, men jag är å andra sidan inte ute efter att vara typriktig.

Tappar upp vörten på min lilla 10 liters damejeanne och påminns om ett gammalt uttryck: En kemist är en som kan hälla – en stor kemist är en som kan hälla utan att spilla. Konstaterar att jag är inte är någon stor kemist – men mattan går ju alltid att tvätta.

Jäser med US-05.

Tisdag 26/2 Dag 4

Nu jäser det!

Onsdag 27/2 Dag 5

Jäser. Kollar SG i surgubben och mina andra brygder, tjecken och irländaren. Surgubbens SG ligger på 1030. Här går det undan.

Torsdag 28/2 Dag 6

Jäser.

Plockar fram 1 kg frusna körsbär. Kokar dessa i en kvart och pressar sedan ur saften. Vill inte ha med några kärnor. Mäter SG och pH med min nya mätare som kom några dagar försenat. Vet inte om pH-värdet är relevant i det här läget, men jag mäter ändå. Värdena är 1022 respektive 3.02. Jag häller i saften, som fått stå och kallna, men sparar lite som jag blandar med en skvätt från provtagningen. Kan kanske bli lite för svag körsbärssmak, men vi får se. Smaken får i alla fall godkänt av resten av hemmavarande familjemedlemmar.

Lördag 2/3 Dag 8

Jag brukar inte hålla på och öppna mina damejeanner i onödan, men nu känner jag att jag måste kolla hur det ser ut och smakar. Färgen är ljust röd, smakar redan nu helt ok. Med kolsyra och rejält kall kommer detta bli hit i sommar (om det räcker så länge).

Mäter upp SG till 1013 och pH till 3,07

Dags att planera en lite större sats, för det här kommer gå åt.

Dag 9-12

Surgubben står i hörnet och jäser ganska stilla. Någonstans runt dag 10 avtar aktiviteten i jäsröret, men det får stå ytterligare några dagar. Mäter SG vid några tillfällen.

Torsdag 7/3 Dag 13 – Nu åker den ut

SG verkar ha stannat på 1010. Trodde nog att det skulle kunna gå ner lite till. Men smaken är underbart frisk och fräsch, så nu åker det ut…. till altan alltså. För en kallkrasch några dagar innan det ska tappas upp.

Lördag 9/3 Dag 15 – Upptappning

Tappar upp ca 6 liter på ett 9 liters corneliusfat. Blev lite för lite kvar efter allt spill. Får nog göra en omgång till på direkten. När denna väl blivit kolsyrad kanske man kan köra över den på ett 5 liters partyfat istället.

Söndag 10/3 Dag 16 – Färdigt

Slutklämmen, dvs etiketten

Jag är väl ingen hejare på att rita eller designa etiketter, men jag försöker göra något till varje öl jag gör. Den här plitade jag ihop väldigt snabbt – men det kanske syns.

Publicerat i Öl | Lämna en kommentar

Ghetto Blaster Party Keg Filler

En Ghetto Blaster är väl egentligen en sådan där groteskt stor kassettbandspelare som fanns på 70-talet. I det här sammanhanget är det dock något annat. Nu handlar det om öl. Och det handlar om att få kolsyrad öl, paketerad på flaska. Men flaskor är små och rymmer inte så mycket och det är ett himla blaskande att få ner 20 liter öl på flaskor med bibehållen kolsyra. Man kan givetvis förpacka ölen och låta naturen sköta kolsyran genom att tillföra socker innan kapsylen sätts på, men det är en osäker metod som jag dessvärre misslyckats med några gånger. Här är några rader om hur jag har löst detta.

För att komma upp lite i förpackningsvolym skaffade jag ett antal sk. Party Keg eller kaggar som jag kallar dem. De är på 5 liter och jag tror det är ganska vanligt i t.ex. Tyskland att man kan köpa dem ute i butik fyllda med öl. Jag har även provat att få kolsyrad öl med hjälp av den naturliga processen i dessa, dvs att tillföra socker som får jäsa till koldioxid. Även detta visade sig vara lite svårt och osäkert. Så med önskemål om större volym på förpackningen, och en säkrare metod för kolsyresättningen, började jag kolla runt. De flesta hembryggare verkar använda Corneliusfat, och de är väl egentligen perfekta för att lösa detta problem. En sak är dock tråkig. Corneliusfaten är ganska stora och klumpiga, och de kräver att man släpar med sig en kolsyrepatron om man vill servera från dem. Inget man enkelt slänger in i kylskåpet för att man snabbt ska kunna få sig en kall öl när andan faller på. Så min tänkta lösning blev då att låta Corneliusfaten sköta kolsyresättning och den initiala lagringen, men att man sedan för över den kolsyrade ölen till 5-literkaggar för servering.

Det är nu som Ghetto Blastern kommer in. Att tappa kolsyresatt öl mellan olika behållare, vare sig det är från en flaska till ett glas, eller som i mitt fall, från ett stort Corneliusfat till en mindre kagge, är inget man gör utan att tappa en massa kolsyra på vägen. Den metod som man kan använda kallas mottrycksfyllning och går ut på att man låter ölen fyllas med ett visst övertryck. Ghetto Blaster kallas, av för mig okänd orsak, en hemmagjord anordning för att skapa detta mottryck. Den består av, i sin enklaste form, en slang och en gummipropp där man gjort ett litet hål i vid sidan av slangen. När behållaren fylls med öl minskar volymen och trycket ökar. En liten del av övertrycket pyser ut genom hålet. Jag har hittills bara sett detta beskrivet för flaskfyllning, men min idé var att det borde gå att skala upp detta så att man även skulle kunna fylla 5-literskaggar med kolsyresatt öl från ett Corneliusfat. Jag gjorde då min Ghetto Blaster Party Keg Filler.

Diverse slangar och kopplingar hade jag hemma sedan tidigare, men fick skaffa en trevägskoppling, en ventil och en gummipropp. Jag hade sett ett tips om att sätta en fotbollsventil i pys-hålet, och en sådan hittade jag på Biltema. Trevägskopplingen och ventilen är till för att enkelt kunna fylla kaggen med CO2 innan ölen fylls på – också detta ett tips jag plockat upp någonstans. Prototypen fick jag alltså ihop med ganska enkla medel, men kommer den att fungera.

Kandidat för första försöket hade jag stående på altan för kolsyresättning. Det var min KSMK Vete, som bryggdes för några veckor sedan. Ett veteöl som jag nu gjort för andra gången. Förra gången det gjordes så var det mitt allra första egna öl jag gjorde, och historien en det finns beskrivet här http://www.karlshall.se/ksmk-vete/

Själva fyllningen gick väldigt smidigt. Betydligt bättre än jag hade trott. Jag var rädd för att övertrycket i kaggen skulle trycka ut gummi-pluggen, men den satt snällt och fint kvar genom hela fyllningen. Pys-ventilen sa dessutom till när kaggen började bli full.

Nästa farhåga var att jag ändå skulle tappa kolsyra vid överföringen från Corneliusfatet till 5-literkaggen, men även denna farhåga verkar ha kommit på skam. Kaggen har nu stått kylskåpet i en vecka och det var så dags att göra en provsmakning av mitt veteöl. Hur blev då resultatet? Tja – helt ok. Skulle kunna vara lite hårdare kolsyrad, men på en vecka tror jag inte jag tappas så mycket, utan bristen på kolsyra hade jag nog redan när jag tappade om den. Jag har sedan jag tappade upp denna även tappat upp en omgång Biodlarbärs och har nu kört slut på alla mina 5-literskaggar. Får väl jobba på att tömma dem tills det är dags för nästa omgång.

Skål kosmonauter – som Arne Anka sa!

Publicerat i Öl | Lämna en kommentar