Vinkällaren

För ett par år sedan började vi samla på oss vin. Det hela började nog egentligen med ett besök på restaurangen Wasa Allé i Göteborg. Vi beställde in en avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket och vi fick en upplevelse som går utanpå det mesta. Det mesta av vinerna som serverades var sådana man normalt inte hittar i Systembolagets sortiment, men ett av vinerna visade sig i alla fall ha ett beställningsnummer och fanns i beställningssortimentet. Det hette Wild Yeast Chardonnay och var ett vildjäst (dvs man har inte tillsatt någon jäst) sydafrikanskt vin. Väl hemma så beställdes återstoden av Systembolagets lager. Jag tror det fanns 11 flaskor kvar i hela Sverige, och jag tog allihop.

Detta var alltså början på vår vinkällare. Fast källare är ju i det här sammanhanget fel. Vi har ingen källare på huset, så det fick bli det allra innersta hörnet på kattvinden som fick husera vårt lager med viner. Lite funderingar kring hur vi skulle arrangera lagret hade vi. Någon fin vinkyl hade vi inte riktigt råd med, men efter att läst på lite så kom vi fram till att det största problemet vid långtidlagring av vin inte är den exakta temperaturen, utan stora temperaturvariationer. Exakt vilken temperatur vi har på kattvinden har jag faktiskt inte kontrollerat, men det är som regel ett par grader kallare än i resten av huset. För att försöka jämna ut temperturvariationen ytterligare byggdes ett litet skåp som på insidan kläddes med frigolit. I skåpet skällde vi ett vinställ från IKEA. Billig men kanske inte helt optimalt, men i alla fall det bästa vi kunde åstadkomma.

Genom åren har vi hittat ett par favoriter. Wild Yeast Chardonnay ligger nog fortfarande på topp, och det verkar faktiskt bara bli bättre och bättre med åren. Senast öppnade flaska avnjöts som dryck till vår årliga bröllopsmiddag, som av tradition består av inkokt lax, färskpotatis och färsk sparris. Den underbara kombination som vinet och maten skapade kan jag nästan fortfarande känna i munnen.

Det mesta vi köpt in har varit i väldigt små mängder. Ett par flaskor, varav en öppnas direkt och resten åker upp på vinden. Några har varit så goda att de gått åt snabbt. Det Portugisiska vinet Rapariga da Quinta är ett exempel och där ångrar jag att vi inte köpte fler. Men det kommer förhoppningsvis nya årgångar. Ett annat är det Australiska vita vinet Tahblik Marsanne. Detta verkar dock höra till Systembolagets mer eller mindre fasta sortiment, och är väl lite lättare att få tag i. Köpte en laddning av det idag tillsammans med en ny laddning Wild Yeast. Så nu är drycken våra bröllopsmiddagar säkrade för ett antal år framöver.

Den stora frågan har alltid varit och är fortfarande vad man ska köpa. Att testa sig fram är kanske en metod, men det skulle ta oss både lång tid och bli väldigt dyrt. Enklare är nog att försöka hitta en vinrecencent vars smak överensstämmer med ens egen. För vår del har vintipsen i DN skrivna av Bengt-Göran Kronstam visat sig vara en bra källa.

Det här inlägget postades i Vin. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.